Jag var 13 år när jag träffade F på 121:an till Jönköping. Det var ont om plats på bussen och han erbjöd mig att få sitta i hans knä. Vi började direkt prata och eftersom vi gick på samma skola hade vi all tid i världen att lära känna varandra.
Vi bytte några veckor senare nummer och blev riktigt nära vänner. Han blev tillsammans med en av mina vänner och vi tillsammans med några andra blev ett riktigt tajt gäng som umgicks i stort sätt varje helg. Jag och F pratade nästan dagligen i telefon på kvällarna och för 13:åriga mig kändes det som jag hade mött min själsfrände.
Det tog slut mellan F och min vän och vi insåg ganska direkt att det var mer kärlek än vänskap som gjort att vi haft en sådan intensiv kontakt. Vi blev ett par bara några veckor senare.
Tack vare F lärde jag mig att se på mig själv som någon jag kunde vara stolt över. Med sin kärlek guidade han mig över tonårstiden och det kommer jag alltid att vara ytterst tacksam över.
Kärleken vi hade var fantastisk och jag älskade varje stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar