tisdag, september 29

Religion är onekligen ett brett ämne

Jag läser just nu en kurs som heter Samhällsvetenskapligt tema och berör olika ämnen som geologi, religion, historia och mycket livsfrågor behandlas i diskussion. Oerhört givande kurs och bortsett från geologin, som jag har otroligt svårt för. är det en av de bästa kurser jag läst hittills på universitetet. Just nu bearbetar vi religionen med en fantastiskt karismatisk föreläsare som verkligen är insatt i ämnet. Han är inte bara påläst utan dessutom genuint intresserad av att läsa kring religion och livsfrågor, diskutera med oss och att föreläsa. 5 av 5 möjliga till honom.

Idag har vi diskuterat Islam och som väntat väcker det ganska mycket frågor och tankar. Som individ i vårt informationssamhälle är vi oerhört pålästa kring Islam, problemet är bara att vi ofta är pålästa kring religionens negativa aspekter såsom terrorism, självmordsbombare och kulturkrockar. Islam är oerhört mycket mer och framförallt är det ett sätt att leva. Jag är glad för att jag får chans att vara med på de här föreläsningarna och diskutera och reflektera kring andra perspektiv på religionen.

Nog sagt om detta, sova inför i morgon står på schemat.

torsdag, september 24

att blogga eller inte blogga

ibland när jag har tråkigt händer det att jag slösurfar en del och då oftast genom att läsa bloggar. Det finns verkligen bloggar för allt och inget. Vi har de kända bloggarna som berör allt från en rik överklasstjejs vardag till experter som skriver om nyheter inom deras områden.

Varför har människor bloggar? Är det en modern tolkning av dagböckerna eller är det ett behov att bli sedd? Det kanske inte finns ett svar på dessa frågor utan personligen tror jag att det är lite av båda. Jag skriver för att få ur mig det som ligger mig närmast hjärtat.
En killkompis gjorde mig också uppmärksam på när jag skriver med komenteren : "Du skriver fan bara när du är kär". Kanske stämmer det, kanske inte. En sak vet jag iallafall, jag ska skriva oftare och försöka få med lite annat än bara kärlekstjafs.

onsdag, september 23

En skylt kan vara så betydelsefull...

Jag kom upp för trappan i trapphuset som numera är min adress. Bredvid dörren satt en liten skylt med namnen B Jakobsson/A Juhlin. Denna skylt symboliserade för mig en vinst för mig själv i att kunna acceptera och vilja dela boende med någon. Våga kliva in i en ny fas i livet och att våga göra det tillsammans med någon annan. Jag har nämligen alltid varit helt övertygad om att jag klarar mig fantastiskt bra ensam och har alltid fått god respons på att jag är en "stark" tjej. Men då kommer vi till min fundering: Kan jag vara stark och oberoende tillsammans med någon? För mig har detta inte alltid varit självklart. Genom tiden har killar dejtats som verkligen fått mig att bli kuvad och som fått mig att tappa allt skinn på näsan . Kanske hemligheten ligger i att hitta någon som är en naturlig del av livet och som verkligen ser dig. Eller kanske är det åldersrelaterat. De killar som lyckades få mig att tappa min inre styrka har ju varit äldre och framförallt var jag väldigt ung. Oavsett så tror jag att för mig handlar det om att jag behöver någon att dela alla mina känslor med. Få vara arg på för skitsaker, få gråta med när någon dör i en urdålig fil, någon som kan vara kritisk i diskussioner och som hjälper till att lösa dilemman i vardagen. Vänskapen i relationen är för mig otroligt centralt. Jag behöver kunna lita fullständigt på min partner i alla lägen.
Sambo - ett ord med mycket laddade känslor. För mig är det ett stort steg att bo ihop med någon och välja att spendera "all" tid med varandra. Det finns ingen lägenhet att gömma sig i när relationen inte är på topp, det finns ingen möjlighet att vara helt ensam om båda är hemma.
Samtidigt slipper man vara ensam. Det är någon mer som är hemma, någon har rört hemmet även om du inte själv är hemma. Det är en trygghet i detta och bottnar troligen i att inom familjen finns samma känsla. Alla familjemedlemmar är hemma men det finns fortfarande chans för egentid.

Just nu känns allt super och det ger mig en kick att se skylten när jag traskat upp för trapporna till VÅRAN tvåa.