funderingar i polkaland

Jag slogs i dag på jobbet av en insikt. Varje individ har väldigt många identiteter. För att specificera så tar jag mig själv.
Jag är: Amanda, kompisen, klasskamraten, dottern, kusinen, bror och systerdottern, lärarstudenten, x-läxaren, Öf:aren, colombianen, svensken, ovännen, sysslingen, barnbarnet, Grännabon, Linköpingsborn, rydsbon, flickvännen, bekanten, bästisen, vännen, släktingen o.s.v.

Orsaken till att detta blev så tydligt just idag var att en mamma var inne med sina två små barn. Först när jag såg henne tänkte jag "Fjortisen" för att hon var tokblonderad, tatuering i svanken, piercing i läppen och lite för små kläder. (ja det är fördommar, alla har vi dem) Sedan kom en liten blond pojke, ca 2 år, fram och höll i sin lilla hand en stor vriden polkagrisklubba med smaken saltlakrits. Hans ögon lyste av glädje över det gula och svarta som slingrade sig upp för klubban. Mamman aka fjortisen satte sig på knä och sa: Älskling, jag tror inte att denna klubban är något för dig. Du gillar inte lakrits. Pojkens ögon fylldes snabbt med tårar och mamman tillade: men manna skall hjälpa dig att hitta något som du tycker om.
När jag stod bakom kassan och tittade på dem så insåg jag hur dum jag är som bedömer människor bara på det jag ser. Samtidigt är jag numer gammal nog att förstå att det inte gör något sålänge jag vet att detta intryck inte är en sanning. Att jag också kan se att jag hade totalt fel är ett måste. Hon gjorde precis som en bra mamma skall behandla sitt barn. Med respekt men samtidigt med bestämdhet(Pojken fick en liten fruktklubba till slut).Han skuttade ur affären och höll mamma stadigt i handen.

Jag älskar mitt jobb dessa dagar. Allt stressigt och jobbigt försvinner nämligen på 2 röda sekunder när dessa stunder visas. Jag ryser bara jag tänker på det.

Annars är allt bra. Nervositeten inför Falun besöket är kvar men jag fixar det. Ser fram emot det något ohyggligt.

Pussss

Gränna är ganska bra...

men gud va jag saknar mitt hem, Linköping. Här är allt så öde och det blir verkligen tyst på kvällarna och även om jag i början uppskattade det så är det nu ganska jobbigt.
Tur är iallafall att Johanna bor här så man kommer hem till ett mysigt hem med folk även när föräldrarna är på semester i Oskarshamn.

Jag är iallafall lyckligt lottad som kan komma hem till en liten stad och träffa underbara vänner som jag knappt hörs med under året och de är ändå lika goa. Det gör mig riktigt glad eftersom det visar på att det finns de vänner som stannar kvar även om man inte hörs ofta under resterande året. Gränna har trots allt sina fina sidor.

Härligt det är att jobba under sommaren med. Speciellt när arbetskamraterna är så härliga så att dagrna flyger förbi. Då inser man också att man har tur.

Lycklig är jag men vill hem och vara hemma lite. Kunna slinka ur duschen och vara hur långsam man vill utan att få en komentar om det...

Men snart är det dags att åka hem till Linköping och vännerna där...

Pusssssss

Bakfylla och jag älskar livet...

Idag har det varit en lugn dag.Vaknade i morse och funderade på att skjuta mig för att jag var bakis som få.Men det var bara att andas in och kliva ur sängen(efter 40 minuters snoozande) och upp för att äta frukost. Trettio minuter senare hade jag knappt fått in halva min smörgås och varit på toaletten tre gånger för att jag trodde att jag skulle spy. Mamma tittade på mig och log för jag såg så ynklig ut, sedan öppnar hon munnen och säger: "du kanske skulle dricka lite mindre vin i fortsättningen?".Älskar min mamma för detta men var lagom road i morse.
Kom till jobbet och gled in som en liten trött zombie men gick som tur är hem som mitt glada själv igen.Det är grymt bra att jobba när man är bakis faktiskt. Inget ömkande utan man måste fixa jobbet oavsett om jag pimplat vin kvällen före.

Jag har haft en skämma bort Amanda dag och det var oerhört mysigt. Raka benen, plocka ögonbrynen, bada och tvätta mig rejält. Gud så underbart*ler*

Kom in en liten kille i butiken idag och han hade ingen syn och haltade och fick mig att inse hur oerhört tacksam jag är för att jag kan se, känna, röra, lyssna, tala och för att jag har världens bästa vänner, familj och pojkvän.

Pusss

Ps:Johan har tagit bilden. Galet att jag kan se så skeptisk ut!.ds

Funderingar...

Tänk att det aldrig slår fel. Vad jag än tar mig för så kommer alltid ett tvivel efter 3 månader. Min flytt till huskvarna, min flytt till Linköping, förhållanden, barn och fritidsprogrammet, samhällsprogrammet, körkortet mm. Det är nog en del av mig.
Dock kan jag i efterhand se det som en bra grej. Alla saker som jag gått igenom denna fas med har blivit riktigt bra. Att sluta samhällsprogrammet för att gå barn och fritids programmet var en hit och gjorde att istället för att spendera 3 år med att titta på klockan så hade jag roligt de åren istället. Att flytta till Linköping innebar en stor förändring men som har gjort att jag fått lära mig massor om mig själv samt att jag skapat mgi ett liv som jag tycker om där. Jag har underbara vänner och går på en linje där jag trivs.
Nu har det återigen gått tre månader och jag är säkrare än någonsin om att detta är det jag vill.
Det gör mig lycklig för jag har alltid varit så osäker på saker och detta innebär att jag blivit lite bättre på att veta vad jag vill och verkligen uppskatta det. Jag har en underbar kille i mitt liv och han gör mig lycklig. (jag vet, det är nästan äckligt lyckligt men så är det).

Nu har jag och Johanna bott här i snart en månad och det fungerar faktiskt riktigt bra. Jobbet är oftast riktigt roligt och gänget vi jobbar med är super. Vi har det rätt bra kort och gott.

Jag har hunnit både åka till skottland och vara en sväng på Tillingö med familjen och Johan. Regn och tält kanske inte var den ultimata sovplatsen men sällskapet vägde upp det totalt.

Jag är förbaskat lycklig och nu skall jag försöka lära mig att njuta av nuet istället för att fundera massor framåt.

Pusss

Underbara sommar!

Sommar är oerhört varierande egentligen. Kan vara en dag då man jobbar 8 timmar och sen drar ut för att raskt promenera, kan bli en dag i soffan med film för att vädret inte är så skoj, sällskapsspel med vännerna och lite rödvin, hänga med pojkvännen i ett tält på en ö för att det pissregnar.

Ja det är sjukt men jag älskar sommaren för när jag inte jobbar så är jag ledig i ordets riktiga bemärkelse. Jag får bestämma över min tid helt själv. Underbart är det!

Hann innan jag och Johan begav oss till Oskarshamn träffa Jenny med och det är supermysigt för det ver verkligen länge sedan. Insåg då att man saknar den gamla tiden ibland. Även om nuet är fantastiskt det med.


Puss puss

Panik

Shit, om ändå dygnet kunde ha 34 timmar istället! Då skulle jag utan problem hinna med allt jag vill göra. Vännerna som jag saknat så fruktansvärt hela året, familjen som jag inte hinner med så mycket som jag vill under läsåret, vännerna hemma i Linköping, min underbara kombo för sommaren, pojkvännen som ändå har ledigt, släkten som jag inte sett på länge, mig själv för att må bra, jobbet med alla härliga arbetskamrater och alla andra som jag inte nämnt men ändå skulle älska att spendera mera tid med. Tid är inte det lättaste, och man får vara försiktig med att lova bort sin tid. Ett löfte bör alltid hållas och mitt i kaos med allt så kan det ibland vara svårt att tänka på.



Så förlåt alla er som känner att jag inte tar mig tid. Jag försöker men det verkar inte räcka till.




Igår fick jag en dag med Emma och Sanna. Vi satt och pratade, käkade en god middag på Åtta glas på piren och avrundade kvällen på Twin City!
Vissa stunder av livet bara inser man hur oerhört mycket jag har saknat att prata med dem om obetydliga ting. Att kunna dra upp en gammal historia om något misslyckat ragg och de förstår precis vem och när jag menar. Att kunna sitta och skratta om pinsamma grejer som egentligen är hemska, att pika varandra på alla möjliga sätt (inte alltid så snällt) och att få prata skånska som ett gäng pensionärer på vägen hem.

Emma och Sanna, ni är verkligen underbara. Jag älskar er!


Jag hoppas att min tid en dag kommer räcka lite bättre för det skulle göra klumpen i mitt hjärta gott!

Pusss

Ps: Jag tänker på dig hela tiden. Det kommer bli bättre, annars får vi börja sparka.Ds