Underbara semester!

Jag har minisemester hos Johan i Enköping. Det är så fruktansvärt skönt att inte vara hemma där alla måsten står mig upp till halsen. Dessutom har Enköping något som jag inte kan få hemma, min underbara pojkvän och hans fantastiska kramar.

I helgen blir det födelsedagssits och jobba vakt igen för första gången sedan olyckan. Jag är så grymt taggad.

Denna månad är mycket späckad.. Jag skall jobba och så skall jag hem till Gränna*ler* och sen i slutet blir det London med mamma och kika på Grease. Fantastiskt!

Nu är det dags att sussa i en lite mindre säng än vanligt!

Så inte min dag...

Så känner jag idag. Jag har ju typ av 365 dagar om året ca 10 sådana dagar och idag är det så.
Känner mig höngig och lite ledsen efter i går.
Något som var menat som en tjänst blev misstolkats och jättetråkigt. Just nu är jag så opepp för allt och jag som var så laddad.. tråkigt!

Men ljuset i min vardag har varit att jag åker till Enköping nästa vecka. Jag skall upp till Johan och koppla av. Skall bli galet skönt!

Dagens värsta var ändå när vi var i kyrkan och prästen visade ett otroligt vackert löv i höstrött och sa att det var dött. Jag blev riktigt ledsen. Kunde inte sparka på löven när vi gick tillbaka.

Dagens bästa var att få träffa min vfu-klass idag och bli så väl välkommnad.

Så inte min dag"

Underbara hösthelg

I helgen har Johan varit här, underbara människa!
Vi har varit extremt slöa hela helgen men det har varit fantastiskt. Jag älskar den grabben!
Har pratat med Jenny idag med och henne blir man bra glad av. Skall bli skönt att träffa henne i november. Puss

SAKNAR

Ja det gör jag fanimej. Jag saknar min bästa vän sedan vi var små. Jag saknar att sitta långa nätter med henne för att plugga till hysteriskt tråkiga naturkunskaps prov om matsmältningen (som jag för övrigt förtfarande minns). Jag saknar att sitta på ett fik i flera timmar och snacka skit och jag saknar att ringa henne när något hänt.

Jag vet att jag inte alltid är världens bästa vän och att jag har jävligt svårt att ringa och ta sådant över telefon! Förlåt!

Men jag saknar dig, Emma!

Komplimanger, vad är det?

För mig är en komplimang en fantastiskt fin sak att ge någon. Komplimanger är vardagens krydda och det är viktigt att ge komplimanger till dem man tycker om. Komplimanger för små saker som en fin frisyr, en snygg jacka kan ge en person glädje för hela dagen och det kostar inget att ge. Perfekt för oss fattiga studenter. Fast det är klart, en komplimang fungerar bara om man menar det på riktigt.

Jag blir iallafall väldigt glad när jag får en komplimang både av vänner , familj eller av Johan!
Det kanske är fult att erkänna, men en komplimang av någon när man är ute gör guld för självkänslan. Men de komplimanger jag får av personer som känner mig stannar ofta längre i mitt medvetande och de formar nog min självkänsla i långa loppet.

Dock hoppas jag att min kära pojkvän får komplimanger han med eftersom han är världens finaste och förtjänar att veta om det. Så alla som tycker att han är fantastisk , säg det!

Kort och gott, ge varandra mer komplimanger!

Idag har jag dragit ner ett program för att kunna fixa till mina foton eftersom jag inte är världens bästa fotograf.
Det är ju riktigt roligt att sitta och fixa med bilderna och få till dem precis som jag vill ha dem.

<------- Här är jag som försöker sälja Fridas fantastiska paj hos Linda! (Inte världens bästa redigering men tyckte färgerna gjorde sig bra i kontrast och titta på vilken otrolig förändring min ögonfärg gör)






Idag har jag pluggat en himla massa men är långt ifrån klar så det blir imorgon, onsdag,torsdag och fredag med till plugg men sen kommer Johan!

Jag har pratat med vänner idag om diverse allvarliga samtalsämnen. Jag har iallafall lyckats ransaka mig själv och jag är jävligt glad för att de finns och att de får mig att tänka efter ibland.

Jag har dessutom fått klart för mig att det finns en typ av människor som jag blir förbannat trött på. Detta är de människor som tycker att de är raka och ärliga men istället har blivit syniska och elaka. Jag anser inte att jag ljuger om jag inte berättar precis vad jag tycker om allt och alla. Självklart bör jag ju tala sanning om personen frågar men i annat fall så bör man ,enligt mig, fan inte vara för rak på sak.

Jag har även idag pratat om ensamhet och hur detta påverkar vårt behov av närhet. Jag är en oerhört närhets krävande person men jag får den genom vänskap likväl som kärlek. Den närhet jag har med Johan blir inte på samma sätt och är intimare men vänskapliga kramar ger mig också känslan av att ha kärlek i mitt liv. Jag är inte orolig för att bli singel någonsin igen för jag är trygg i mig själv numera. Dessutom har jag ju en kille i mitt liv som förhoppningsvis inte lämnar mig de närmsta 100 åren. Men när jag var yngre vet jag att jag ofta kände mig ensam i mitt eget sällskap. Känns bra att det förändrats med åren!

Underbara vaktgrupp!

I går började dagen på [hg] för frukost som festarrangörerna fixat. Mumsigt är det allt med en buffe som andra ordnat. Sedan bar det iväg till bowlinghallen för att visa vaktgruppens förmåga att slå ner kägglorna med klass. Det var mycket trevligt!
Mamma och jag teamade ihop och om ärligheten skall fram kanske vi inte var bäst men vi hade skoj!

Mamma laddar ------------->




Keggkastningen blev dock dagens styrkeprov där de gamla rävarna tävlade mot de nya. Vi förlorade dock och Gnuggis visade hur keggen skall kastas med det längsta kastet. Man får bara inse att gammal är äldst!

Mellanfester hade alla med bastu eller med fix inför kvällen. Jag var dock tråkig och vilade min lilla häl inför kvällen =(

Men vid 19.00 begav jag och mina två trogna följeslagare kryckorna oss iväg till [hg] för en fördrink. Liten fin drink som slank ner på en sekund. Jag och Frida funderade på om det var någon alkohol i drinken, kanske var personalen redo för att vi skulle få nog att dricka ändå!?!


Middagen började och vi blev ihopbojade med en partner och min blev Brallen. Fantastiskt att sätta ihop grabben som är mest onykter med mig som är handikappad*ler* Men shit va roligt det var. Inte minst när han föll ner på knä under FM:s gyckel och sjöng till mig.
Se bild ---->

Vi fick sätta upp köfållan, gissa drinken, dricka öl och shoota och hade på det hela taget en fantastisk invigning.
Tack så mycket festarrangörerna! Guld gjort!

Det som var svårast med att sitta ihop var ändå toalettbesöken. Men jag och Brallan fick in en bra snits till slut! Jag har dock gö´r ont i min handled idag efter våra applåder.

Idag har det varit bakisdag! Jag , Lisa och Ida har legat i soffan och bara gått upp för att äta och det har vi gjort minsann. Pizza, mentos och glass har vi hunnit knapra i oss.
Tack för idag underbara flickor!

8 månaders rehabliritering

Herregud! Att jag inte är mer tacksam över min kropp än jag är.Skall banne mig börja tacka varje liten muskel för att de fungerar när detta är åtgärdat. Jag skall prisa varje fotsteg jag tar efter att hälsenan blivit bra för nu sträcker det till på ett läskigt sätt när jag går.

AV med gipset idag!

Jag har numera en fot igen. dock ser den ruskigt läskig ut med sitt ärr men det kommer iallafall kunna bli bättre vilket är fantastiskt skönt!

Söndag och solen skiner

Jag låg och funderade i går på varför kärlek är så svårt. Varför har vi så svårt att släppa taget om det som har varit? Hur kommer det sig att vi så ofta vill ha kakan och ändå äta den?
Det är ofta jag pratar med vänner och bekanta och diskussionen går in på föredetta flickvänner/pojkvänner. Många gånger händer det något som gör att det är avundssjuka med i bilden. Avundssjuka har för mig alltid varit kopplat med något dåligt men jag funderar på om det verkligen är så.
Min förra pojkvän och hans flickvän skall bli föräldrar och jag gläds helhjärtat med dem. GRATTIS! På samma gång kan jag inte hjälpa att jag blir lite avundssjuk. De skall skaffa sig en liten bebis, en person som är deras och som bär deras gener och är en del av dem. Det får mig att fundera på mitt val att studera och sedan jobba ett tag innan jag blir förälder. Det är otroligt roligt att studera och de personer jag lärt känna här är fantastiska människor och jag skulle inte byta dem för allt i världen. Jag har dessutom en fantastisk pojkvän som jag älskar och ser en framtid med.
Jag kan ändå känna avundssjuka för alla mina vänner som jobbar och har den typ av liv men den stora frågan är detta:
Gör detta mig till en dålig person som inte uppskattar det jag har?

Jag tror alltid att gräset kan vara grönare på andra sidan men det handlar om att inse att det är just det. En dröm/fantasi eller vad man kan kalla det.
Jag vet ju att jag inte skulle kunna ändra mitt liv så radikalt utan att ångra mig sen men man kan väll få drömma och det tänker jag göra utan att skämmas!
Kanske är det någon som tänker samma om det liv jag lever som student, med fantastiska vänner och underbar kärlek i mitt liv.

Barnkalaset..

Igår var det då dags, vi som pateter skulle gå på våra barns festerifest Barnkalaset.
Efter min vfu spran jag hem för att göra mig i ordoning (kanske en aningen överdrivet med tanke på kryckorna men va fan..). Skulle bara vila ögonen lite och lyckades på detta sätt sova bort en timme. Sedan blev det påklädning och börja gå bort till Helene där vi skulle träffas för att förkröka.
Första gången jag var hos Helene så det var trevligt att se hur fint hon och Olof har det.

Sedan cyklade vi till campushallen där rundan började. Jättetrevligt upplagd och barnen skötte sig.
Ute på skylle C var allt som vanligt, skitiga toaletter, golv som inte skulle bli rena även om världens undergång var beroende på det, fylla i mängder och underbara människor.

Barnen skjutsade mig och Danne hem så vi hamnade en sväng på Hg som inte slutade föräns efter en stunds städöl. Galet! Men folk var ju så trevliga.

Underbart är det med människor! Idag blir det en öl med Valona.Skall bli mysigt.

ha ha ha ha www.yearbookyourself.com är en ruskigt rolig hemsida. Detta är alltså jag i ljust hår.

Höst verkar inte gå hem....

..och jag som mår strålande just nu. Har iofs kanske lite med att göra att om en vecka så slipepr jag mitt gips och kan börja gå på min fot med stödskor. Detta är verkligen något som lättar upp när fönstret står öppet och det ända som låter är regndroppar som träffar buskarna utanför.
Vädret verkar inte alls ha förstått att sol är det som behövs för folk under hösten för att folk inte skall bli trötta och hängiga.

Jag har ägnat min kvällar med att läsa olika bloggar och det är verkligen fantastiskt roligt. Det är så olika hur de är formulerade efter personlig stil.
Men borde egentligen ägna denna tid till att studera men det får vara så. Man kan inte vara bra på allt ;)


Volvos reklam med den lilla bebisen som vaknar av en smäll och ser helt förvirrad ut kan vara den goaste reklam jag någonsin sett.

Pusss