Funderingar...

Tänk att det aldrig slår fel. Vad jag än tar mig för så kommer alltid ett tvivel efter 3 månader. Min flytt till huskvarna, min flytt till Linköping, förhållanden, barn och fritidsprogrammet, samhällsprogrammet, körkortet mm. Det är nog en del av mig.
Dock kan jag i efterhand se det som en bra grej. Alla saker som jag gått igenom denna fas med har blivit riktigt bra. Att sluta samhällsprogrammet för att gå barn och fritids programmet var en hit och gjorde att istället för att spendera 3 år med att titta på klockan så hade jag roligt de åren istället. Att flytta till Linköping innebar en stor förändring men som har gjort att jag fått lära mig massor om mig själv samt att jag skapat mgi ett liv som jag tycker om där. Jag har underbara vänner och går på en linje där jag trivs.
Nu har det återigen gått tre månader och jag är säkrare än någonsin om att detta är det jag vill.
Det gör mig lycklig för jag har alltid varit så osäker på saker och detta innebär att jag blivit lite bättre på att veta vad jag vill och verkligen uppskatta det. Jag har en underbar kille i mitt liv och han gör mig lycklig. (jag vet, det är nästan äckligt lyckligt men så är det).

Nu har jag och Johanna bott här i snart en månad och det fungerar faktiskt riktigt bra. Jobbet är oftast riktigt roligt och gänget vi jobbar med är super. Vi har det rätt bra kort och gott.

Jag har hunnit både åka till skottland och vara en sväng på Tillingö med familjen och Johan. Regn och tält kanske inte var den ultimata sovplatsen men sällskapet vägde upp det totalt.

Jag är förbaskat lycklig och nu skall jag försöka lära mig att njuta av nuet istället för att fundera massor framåt.

Pusss