jag är förmodligen världens mest lättgråtna människa. Stora tårar trillar ner för mina kinder till såväl Armagedon som Lejonkungen. Jag låter som att hela världen gått sönder och snörvlar rejält men känslan efteråt är rätt skön. Alla små vardagsbekymmer faller ner med tårarna och en lätthet infinner sig.
Idag var det dags att se Sex and the city filmen och det var verkligen en film som fick mig att gråta. Inte bara en gång utan flera gånger. Ganska fånigt eftersom den handlar om fyra kvinnor i storstaden och deras problem med män,kläder och att bo rätt. Men en känsla lyckades filmen iallafall med att förmedla. Att förlora någon som man litat på och älskar gör ont. Oavsett om man är student, vd för Ericsson, mamma till åttlingar eller fjorton år och kär för första gången.
Jag har egentligen alltid varit lyckligt lottad(Peppar,peppar tar i trä). Alla runt mig som betytt eller betyder något för mig har sällan gjort mig besvikna eller ledsen. De gånger det har hänt har jag i mitt hjärta alltid vetat att personen i fråga inte skulle såra mig medvetet. Känslor är på det sättet rätt komplicerade. Inget man kan styra eller avstyra även om det ibland skulle behövas.
Just nu skulle jag ge min högra arm för att få vara tillsammans med min Johan i Enköping men får vänta tills vi ses nästa vecka. Då kommer han till mig i Gränna och det skall bli riktigt skönt.
Jag älskar dig Johan!
Pusss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar