Jag kom upp för trappan i trapphuset som numera är min adress. Bredvid dörren satt en liten skylt med namnen B Jakobsson/A Juhlin. Denna skylt symboliserade för mig en vinst för mig själv i att kunna acceptera och vilja dela boende med någon. Våga kliva in i en ny fas i livet och att våga göra det tillsammans med någon annan. Jag har nämligen alltid varit helt övertygad om att jag klarar mig fantastiskt bra ensam och har alltid fått god respons på att jag är en "stark" tjej. Men då kommer vi till min fundering: Kan jag vara stark och oberoende tillsammans med någon? För mig har detta inte alltid varit självklart. Genom tiden har killar dejtats som verkligen fått mig att bli kuvad och som fått mig att tappa allt skinn på näsan . Kanske hemligheten ligger i att hitta någon som är en naturlig del av livet och som verkligen ser dig. Eller kanske är det åldersrelaterat. De killar som lyckades få mig att tappa min inre styrka har ju varit äldre och framförallt var jag väldigt ung. Oavsett så tror jag att för mig handlar det om att jag behöver någon att dela alla mina känslor med. Få vara arg på för skitsaker, få gråta med när någon dör i en urdålig fil, någon som kan vara kritisk i diskussioner och som hjälper till att lösa dilemman i vardagen. Vänskapen i relationen är för mig otroligt centralt. Jag behöver kunna lita fullständigt på min partner i alla lägen.
Sambo - ett ord med mycket laddade känslor. För mig är det ett stort steg att bo ihop med någon och välja att spendera "all" tid med varandra. Det finns ingen lägenhet att gömma sig i när relationen inte är på topp, det finns ingen möjlighet att vara helt ensam om båda är hemma.
Samtidigt slipper man vara ensam. Det är någon mer som är hemma, någon har rört hemmet även om du inte själv är hemma. Det är en trygghet i detta och bottnar troligen i att inom familjen finns samma känsla. Alla familjemedlemmar är hemma men det finns fortfarande chans för egentid.
Just nu känns allt super och det ger mig en kick att se skylten när jag traskat upp för trapporna till VÅRAN tvåa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar