Det krävdes en fantastisk killkompis för att inse att det är problemet för mig att kunna gå vidare. Du har gjort mig till den rädda, försiktiga och fega personlighet inom kärleksområdet som jag förr led med och inte förstod.
Jag gav mitt hjärta till dig och vi var lyckliga. Sen avslutade du det utan någon förklaring. Jag gick flera månader och funderade men min stolthet gjorde att jag avstod från att ringa dig och kräva svar. När jag tar upp kontakten så visar det sig att du haft samma tankar och vi bearbetar vår relation i flera månader och till sist lovar du mig att du aldrig mer skall svika mig genom att bara försvinna. Jag svävar på rosa moln och vi har det återigen bra men så gör du precis samma grej. Du lämnar mig utan att ha någon förklaring. Du sätter mig i den position som du visste gjorde mig hemskt illa förra gången. Du lovade mig att aldrig mer göra det!
Jag kan inte falla för någon lika lättvindigt och tro på att det löser sig efter detta. Hur skull jag kunna det? En av de personer jag litade mest på kunde ju uppenbarligen svika mig på samma sätt två gånger. Nu efteråt kan jag ångra att jag inte lyssnade på min tjejkompis som sa de kloka orden:" Du borde inte ta tillbaka honom alls och om du verkligen vill göra det skall han få krypa och böna om det"(tack för att du sa sanningen om hur du kände inför mitt val btw). Jag ångrar inte den tid vi hade ihop för jag älskade dig oerhört mycket och kommer troligen alltid att ha en del i mitt hjärta som värker när jag tänker på dig. Jag kan bara ångra att jag var så naiv som trodde att det skulle bli bättre en andra gång. Att jag la alla mina känslor på bordet och att du skurade av det på en sekund!
Du kommer alltid vara otroligt speciell för mig och vi har haft fantastiska minnen och stunder ihop. Det är så otroligt tråkigt att det slutat i sådan känslomässig kaos. Jag vill inte vara besviken på dig men min hjärta värker och min hjärna funderar på VARFÖR?
Jag kommer gå vidare och det kommer gå bra men du har förändrat mig för alltid!
2 kommentarer:
Nog för att jag älskar att ha rätt, men denna gången är jag verkligen ledsen att jag hade det. Men det är som du säger, nu får man tänka på klyschan: don't cry because it's over, smile because it happened eftersom ni ändå hade fina stunder. Tänker på dig gulltuss! Kram kram kram
Snuttan då. Du vet att vi finns här för dig om du behöver prata. Bara att ringa, dag som natt.
Puss puss puss
Skicka en kommentar