Ja det gör jag fanimej. Jag saknar min bästa vän sedan vi var små. Jag saknar att sitta långa nätter med henne för att plugga till hysteriskt tråkiga naturkunskaps prov om matsmältningen (som jag för övrigt förtfarande minns). Jag saknar att sitta på ett fik i flera timmar och snacka skit och jag saknar att ringa henne när något hänt.
Jag vet att jag inte alltid är världens bästa vän och att jag har jävligt svårt att ringa och ta sådant över telefon! Förlåt!
Men jag saknar dig, Emma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar