En funktionshindrads syn på världen..

Herregud va svårt det är att röra sig i vardagen när ett ben är tillfälligt ur funktion. Jag har aldrig reflekterat över detta men sen jag fick kryckorna så har jag insett att personer med funktionshinder verkligen möter problem varje dag. Varje gång du går in i en byggnad är det första du letar efter en hiss eller något som underlättar istället för trappor. Jag är välsignad eftersom jag går på campus Valla och de lokaler jag behöver vara i ligger bra till. Dessutom är min vfu skola en superbra plats eftersom den är en byggnad med en våning! Fantastiskt!

The story of the broken hälsena:
På måndagen andra veckan hade vi plockat ner efter den fantastiska tacofesten. Allt hade gått bra och alla hade börjat städa. Jag, Anna och Agge beslöt oss, som de starka tjejer vi är, för att ta tre tältdukar och skjuta på en av tältlådorna. Detta gick ganska bra även om det var tugnt. Grabbarna tänkte inte vara sämre så de drog en låda bakom oss med EN tältduk på.(ja,vi hånade dem lite) Vi drog vår låda framför deras och Anna får lyfta vår låda lite och detta orsakar att vi stannade till.
Plötsligt känner jag en smäll i min häl och det gör fruktansvärt ont. Jag slänger mig ner på marken och kroppen skakar i chock. Dock slutar jag ganska snart att skaka när Anna, Richard,Staffan,Fredrik och Agge sätter sig runt mig och talar med lugn i rösten till mig. Efter ca.5 min så är jag lugn och smärtan har lagt sig. Jag tycker vid detta tillfälla att de skall gå tillbaka och städa vidare och köra hem mig. Men de ger sig inte så jag, Anna, Agge och Richard åker till sjukhuset.
Till en början så verkade det inte så farligt men inne på sjukthuset fick jag snart reda på att det behövde sys. Dock fick jag mitt livs chock när läkaren bad mig att trycka mot hans hand med foten och vänsterfoten inte kunde få någon kraft.
Så domen blev en sprucken hälsena och 7 veckor med gips. Detta var till en början väldigt jobbigt att acceptera men nu är det en naturlig del.

Jag har nu snart gått halva tiden och skall på onsdag åka och ta av detta gipset och ta bort styngnen. Förhoppningsvis får jag då också ett bättre gips eller iallafall veta när jag kan börja gå på min fot igen.

Underbara hg har lyckats hitta pass för mig att jobba trots min skada men jag saknar att jobba vakt. Det är ett jobb som jag tycker om och dessutom ganska nyligen börjat med.

Jag är iallafall väldigt glad för att denna skada ofta blir helt bra och eftersom jag vill börja träna så kommer detta vara en morot.

Livet i övrigt leker med mig. Jag har fantastiska vänner som ställer upp till 1000 på mig och detta gör dagarna mycket trevligare. Johan får jag snart träffa igen med och det är aldrig fel*ler*

Nu skall jag fortsätta att slösurfa!